En smärta, du inte kan beskriva i ord.
Alma, min älskade ungabyting.
Allt jag gör i mitt liv gör jag för dig!
Godnatt.
Jag hoppas lite sömn kan ge mig en stunds ro i själen.
Kärlek.
Allt jag gör i mitt liv gör jag för dig!
Godnatt.
Jag hoppas lite sömn kan ge mig en stunds ro i själen.
Kärlek.
Söndagstankar..
Vissa stunder på dygnet är det som om livet tar en paus.
På natten drömmer jag förvirrande drömmar och på dagen kan jag komma på mig själv med att vara någon annanstans..
Vart är då denna "någonannanstans"?
Jag anser mig vara på mycket rätta ställen i livet, samtidigt som vissa ställen givetvis saknas.
Men jag har ett jobb som jag älskar att gå till, jag har en dotter som jag älskar att spendera tid med.
Jag har ett fint smultronställe som ger mig trygghet och ett ställe att bara vara jag på.
Jag är en hopplös framtidstänkare & en hopplös bakåttänkare.
Jag tänker hela tiden på framtiden & alltid på det som varit.
Jag är dålig på att vara i nuet.
Jag måste bli bättre på det..
Jag undrar om man en gång får återuppleva sitt liv? Göra om och göra rätt liksom?
& göra rätt i situationer i livet som du i detta livet inte behärskade så bra.
Almas kolik exempelvis, jag skulle på något sätt vilja ha tillbaka hennes fem första månader i livet, och göra om.
För jag var inte närvarande i hennes liv, jag var inte närvarande i mig själv och inte i något.
När hon väl slutade skrika la jag ner henne för jag pallade inte mer. Hade jag fått göra om hade jag haft henne på armen när hon tystnade och snusat henne i håret, älskat dom stunderna istället för att mestadels hata skriket.
Jag skulle vilja älska den tiden med henne som jag älskar nutiden.
Men samtidigt, det gjorde mig till en bättre mamma, det fick mig att älska hennes livfullhet, hennes små egenheter, hennes eviga klättrande på precis allting & hennes påhitt.
Hon gav mig tålamod och jag kan säga att inte en dag sen koliken slutade har jag varit trött på hennes skrik, inte en gång. Gnäll däremot, men det är en annan sak ;)
Men visst kan jag sakna lilla Alma, den där 2,5 kilos damen med gulsotshy.
Hur som, jobbhelgen är avslutad, tvätten snurrar i maskinen och jag ska strax ut på balkongen och njuta av lite egentid. Alma är snart hemma igen efter sin semester med mormor&gänget i Båstad!
Snart åker hela familjen Roos ner till Båstad och då ska jag njuta av att känna vinden i håret sittandes längst ut på bryggan och blicka mot oändligheten!
Det finns inget ställe så varmt i mitt hjärta som Båstad, älskade Båstad.
Kärlek.
På natten drömmer jag förvirrande drömmar och på dagen kan jag komma på mig själv med att vara någon annanstans..
Vart är då denna "någonannanstans"?
Jag anser mig vara på mycket rätta ställen i livet, samtidigt som vissa ställen givetvis saknas.
Men jag har ett jobb som jag älskar att gå till, jag har en dotter som jag älskar att spendera tid med.
Jag har ett fint smultronställe som ger mig trygghet och ett ställe att bara vara jag på.
Jag är en hopplös framtidstänkare & en hopplös bakåttänkare.
Jag tänker hela tiden på framtiden & alltid på det som varit.
Jag är dålig på att vara i nuet.
Jag måste bli bättre på det..
Jag undrar om man en gång får återuppleva sitt liv? Göra om och göra rätt liksom?
& göra rätt i situationer i livet som du i detta livet inte behärskade så bra.
Almas kolik exempelvis, jag skulle på något sätt vilja ha tillbaka hennes fem första månader i livet, och göra om.
För jag var inte närvarande i hennes liv, jag var inte närvarande i mig själv och inte i något.
När hon väl slutade skrika la jag ner henne för jag pallade inte mer. Hade jag fått göra om hade jag haft henne på armen när hon tystnade och snusat henne i håret, älskat dom stunderna istället för att mestadels hata skriket.
Jag skulle vilja älska den tiden med henne som jag älskar nutiden.
Men samtidigt, det gjorde mig till en bättre mamma, det fick mig att älska hennes livfullhet, hennes små egenheter, hennes eviga klättrande på precis allting & hennes påhitt.
Hon gav mig tålamod och jag kan säga att inte en dag sen koliken slutade har jag varit trött på hennes skrik, inte en gång. Gnäll däremot, men det är en annan sak ;)
Men visst kan jag sakna lilla Alma, den där 2,5 kilos damen med gulsotshy.
Hur som, jobbhelgen är avslutad, tvätten snurrar i maskinen och jag ska strax ut på balkongen och njuta av lite egentid. Alma är snart hemma igen efter sin semester med mormor&gänget i Båstad!
Snart åker hela familjen Roos ner till Båstad och då ska jag njuta av att känna vinden i håret sittandes längst ut på bryggan och blicka mot oändligheten!
Det finns inget ställe så varmt i mitt hjärta som Båstad, älskade Båstad.
Kärlek.
